Ghadir Khum

Efter att ha slutfört den sista vallfärden i sitt liv, som kallades för farvälfärden, den 18:e Thil-Hijja (den tolfte månaden i den Islamiska kalendern) lämnade Profeten Mohammad(S) Mecka för att vända sig till Medina. Med alla muslimer som var med på tåget och antalet människor uppgick till ungefär 100,000 människor, stannade han mitt på färden i ett ställe som kallades för Ghadir Khum. Det var en öken i en strategisk punkt mellan Mecka och Medina (nära dagens Juhfah), där pilgrimerna börjar gå sina skilda vägar mot sina respektive länder. Där kom ängeln Gabriel(A) till Profeten Mohammad(S) och framförde ett omdelbart budskap från Allah(SWT):

”Förkunna, du sändebud, allt vad din Herre har uppenbarat för dig! Gör du inte det, har du inte förmedlat Hans budskap. Gud skall skydda dig mot människorna; Gud vägleder inte förnekarna av sanningen!” [den heliga Koranen 5:67]

Några kända kommentatorer av Koranen, såsom Fakhrudeen ar-Razi, Hafiz Abu Nu’aym, as-Suyuti och Muhyadeen an-Nawawi, har bestyrkt att denna vers uppenbarades i Ghadeer Khum.

Förberedelserna
Direkt när Profeten(S) hade fått denna uppenbarelse, stoppade han sin vandring och beordrade alla människor som hade gått sin väg att återvända till honom. Det var under middagstiden [på dagen] en sommar och det var mycket varmt. Människorna försökte skydda sig från den heta solen och öknens brännande sand genom att sitta på sina kläder och under sina täckmantlar. När hela tåget hade samlats igen beordrade Profeten(S) sina följare att bygga en flyttbar predikstol åt honom med hjälp av kamelernas sadlar.

Talet
Profeten(S) gick upp på predikstolen och höll ett långt tal där han läste upp över ett hundra Koranverser och varnade människorna för deras gärningar och framtid. Sedan sade han: ”Det verkar som att tiden för Allahs(SWT) återkall på mig har närmat sig, och jag måste svara detta. Jag kommer att lämna två ädla ting för er. Om ni står fast vid båda av dem kommer ni aldrig att gå vilse efter mig. Dessa två ting är Guds heliga bok och mina efterkommande ättlingar, Ahl al-Bait(A). De får inte separeras från varandra fram till den dagen de läggs fram till mig i Paradistets damm (hawd).”

Vidare sade Profeten(S): ”Har inte jag mer utövanderätt över dem troende än vad de har över sig själva?” Människorna svarade: ”Ja, O Guds Sändebud”. Profeten(S) lyfte upp Imam Alis(A) hand och sade: ”För den jag är mästare över (mawla), är Imam Ali hans mästare. O Allah, älska den som älskar Imam Ali, och var fiende för Imam Alis fiende. Hjälp den som hjälper Imam Ali och överge den som överger honom.”

Denna händelse har dokumenterats av många Muhaditheen (de som dokumenterar traditioner), vilket innebär att den är obestridligt tillförlitlig. Bland de som dokumenterat denna tradition är Sahih Tirmidhi, Sunan ibn Majah, Khasa’is an-Nisa’i, Mustadrak al-Hakim, Musnad ibn Hanbal, adha’il as-Sahaba of ibn Hanbal, Tasfeer al-Kabir by Fakhrud Deen ar-Razi, al-Bidayah wa Nihaya by Ibn Kathir och många andra. Alla dessa forskare är bland de mest kända och respekterade forskare i den Islamiska historien.

Uppenbarelsen av vers 5:3
Direkt efter att Profeten(S) hade talat klart, uppenbarades följande Koranvers till honom:

”Förnekarna av sanningen har nu misströstat om [att kunna göra slut] på er tro. Oroa er därför inte för dem – frukta Mig! Denna dag har jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att underkastelse under Guds vilja ska vara er religion” [den heliga Koranen 5:3]

Några Sunni-muslimska forskare som bekräftar att denna vers uppenbarades i Ghadeer Khum är bl.a. as-Suyuti, ibn Asakir, Ibn Katheer, Abu Nu’aym och många andra.

Muslimernas beröm och lovtal
När Profeten(S) var färdig med sitt tal, bad han alla att ge sin lojalitet till Imam Ali(A) och gratulera honom. Då sade Umar och Abu Bakr: ”Bra gjort O Abu Talibs son! Du har nu blivit alla troendes mästare” (Källa hänvisas till: Musnad Ahmad Ibn Hanbal, Tafsir al-Kabir av Fakhrudeen al-Razi, Kitabul Wilayah av at-Tabari , och många fler).

Meningen med ordet mawla
De olika skolorna i Islam tolkar ordet mawla olika. På arabiska har ordet flera meningar, såsom mästare, vän, tjänare och även kund eller klient. I detta fall bör man, för att förstå ordets mening, studera det utifrån dess kontext och sammanhang. I denna tradition (hadith) finns det flera tecken på att ordet mawla tyder på en enda mening, nämligen ”mästare”. Några av dessa tecken följs nedan:

1. Den frågan som Profeten(S) ställde direkt innan detta uttalande: ”Har inte jag mer utövanderätt (awla) över dem troende än vad de har över sig själva?”. När deras svar var: ”Ja, O Guds Sändebud”, började han då uttala sig om att: ”Den jag är hans mästare (mawla), är Imam Ali hans mästare (mawla)”. Utan tvivel har ordet ”mawla” i det här sammanhanget samma betydelse som ordet ”awla” (har mer utövanderätt över de troende). Minst 64 Sunni traditionsforskare har citerat föregående fråga, bland dessa är Ahmad ibn Hanbal, Ibn Majah, an-Nasa’i också at-Tirmidhi.

2. Den dyrkan (bön) som Profeten(S) läste direkt efter sitt uttalande om mästerskapet: ”O Allah, älska den som älskar Imam Ali, och var fiende för Imam Alis fiende. Hjälp den som hjälper Imam Ali och överge den som överger honom.” Denna bön visar att Imam Ali(A) var tillskriven ett ansvar som skulle leda till att han skulle få några fiender. För att han skulle kunna klara av detta ansvar var han i behov av hjälp och stöd – behövs hjälp för vänskap?

3. Profetens(S) uttalande som löd att, ”det verkar som att tiden för Allahs återkallan på mig har närmat sig, och jag måste svara på detta” visar med klarhet att Profeten(S) ville förbereda för ledarskapet efter sin död.

4. De troendes gratulationer till Imam Ali(A) samt glädjen som de uttryckte gentemot Profetens(S) uttalande, lämnar inget utrymme för att tvivla på den egentliga meningen bakom uttalandet.

5. Koranversen som uppenbarades strax innan Profetens(S) uttalande (5:67) visar att Allah(SWT) befaller något av mycket stor vikt för att den Islamiska läran ska framföras på ett fullständigt sätt. Ärendet hade en stor betydelse vilket ledde till att Profeten(S) var rädd för motstånd och konflikter från folket. Han väntade därför på lämpliga förhållanden för att framföra det. Till slut kom en slutlig och brådskande order från Allah(SWT) till Profeten(S) att framföra budskapet utan tvivel eller rädsla för någon.

6. Versen som uppenbarades direkt efter Profetens(S) framförande (5:3) visar att de icke-troende hade ett hopp om att dagen skulle komma då Islam skulle upphöra och försvinna. Men genom Allahs(SWT) förverkligande av denna händelse förlorade dessa människor sitt hopp. Versen tyder även på att denna händelse i Ghadir Khum var orsaken bakom Islams perfektion.

Efter redovisningen av dessa tecken kan man med säkerhet fastställa att Ghadir Khum inte innebär en liten händelse för att framföra ett litet religiöst budskap eller för att meddela att Imam Ali(A) endast var en ”vän” till Profeten(S).

En uppmaning för en gemensam uppfattning
Allah(SWT) beskriver Profetens(S) sublima personlighet på följande sätt:

”Ett sändebud har nu kommit till er, [en man] ur era [egna] led. [Tanken] att ni kan drabbas av straff tynger hans sinne, alla hans omsorger gäller er. Han ömmar för de troende, full av kärlek.” [den heliga Koranen 9:128]

Profeten(S) var ytterst godhjärtad och barmhärtig. Han gjorde sitt bästa för att försäkra välbefinnandet och trivseln hos hans anhängare. Han var känd för att aldrig ha orsakat någon en börda eller stora besvär. Han brukade exempelvis förkorta sin bön om han hörde ett spädbarn gråta, för att hinna gå och trösta det. Därför är det omöjligt att tänka sig att Profeten(S) som var Guds nåd över världen, såsom Koranen beskriver honom, skulle be sina anhängare att sitta under den heta solen i den arabiska öknen, utan skydd, för långa timmar, endast för att meddela dem att Imam Ali(A) var hans vän.

Denna tanke blir ännu mer orimlig när man vet att Imam Ali(A) redan var högt uppsatt jämfört med de andra muslimerna:

– Han var den första mannen som trodde på Profeten(S) och blev muslim (Sahih Tirmidhi, v5; Musnad Ibn Hanbal v4; Mustadrak al- Hakim, v3).

– Han blev nämnd som Profetens(S) broder (Sahih Tirmidhi v5; Sirah Ibn Hisham)

– Han hade samma ställning till Profeten Mohammad(S) som Haroon hade till Profeten Moses(A) (Sahih Bukhari, 5.56, 5.700)

Efter allt detta, verkar det mycket ologiskt att Profeten(S) låter hundratusentals muslimer stå i den outhärdliga värmen för att berätta för dem att Imam Ali(A) var hans vän.

Slutsats
Trots att Profeten Mohammad(S) fler gånger i sitt liv har yttrat sig om Imam Alis(A) företräde framför de andra muslimerna, så var Ghadir Khum den formella utnämningen och tillkännagivandet av Imam Alis(A) ledarskap. Profeten(S) har kämpat mycket för att bli säker på att muslimerna visste om att han har utnämnt Imam Ali(A) till sin efterträdare. Imam Ali(A) blev dessutom gratulerad för ledarskapet av några framträdande följare. När Profetens(S) utnämning av Imam Ali(A) var klar, var Islam fulländad och kompletterad. Med alla dessa bevis från obestridda Sunni-muslimska källor är det omöjligt att dra en slutsats att Profeten(S) inte valde ut en efterträdare.